Klassförälderns fördelar

På väg till Rögrund för 2-dagars äventyr.

är många. Om man är en sådan förälder som jag, vill säga. Som tycker att man som förälder måste ha lite (eller ja, ganska mycket) koll på fler barn i klassen än det egna.

Som gärna diskuterar, utforskar, utvecklar, ifrågasätter och samarbetar tillsammans med lärarna och rektorerna. Som år efter år är föräldrarådsrepresentant och inte ser det som ett nödvändigt ont, utan tvärt om tycker att det innebär fantastiska möjligheter till dialog mellan hem och skola.

Fröken Carro i samspråk med pappa Jonas.

Dessutom får man ju ofta möjlighet att hålla ett litet kort tal på skolavslutningen - bara en sån sak :-).


För några veckor sedan åkte jag på klassresa med min sons klass. Med på resan var självklart deras mentor, Carro.
För mig som förälder innebar de här två dygnen tillsammans en möjlighet att betrakta samspelet mellan lärare och elever, inte i den vanliga hemvanda klassrumsmiljön, utan i ett för alla okänt och outforskat sammanhang. Och det var nyttigt. Lärande. Inspirerande. Kompetenshöjande. Nödvändigt. Ja, ganska så fantastiskt, faktiskt.

Det var härligt att se samspelet mellan Carro och hennes elever, deras tillit till henne som person. Men mest fantastiskt var att få upptäcka hur Carro behandlade sina elever som hennes jämlikar.

Med respekt, tydlighet, humor, engagemang och kärlek. Jag är övertygad om att hela klass 6A, tack vare Carro, tar med sig en rejäl dos trygghet in i nästa äventyr - det lockande men också lite skrämmande högstadiet.

Carro & föräldrarna bjuder eleverna
på galamiddag!

/Sandra, den ständiga (och frivilliga!) föräldrarådsrepresentanten
@sarnborg (twitter)

Sommarlyssningsplaner

Förra veckan blev det sommar på riktigt: Sveriges Radio presenterade årets Sommarpratare! (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=5547401)

Inspirerad av Malin Sandström som bloggar på Vetenskapsnytt (http://vetenskapsnytt.blogspot.se/2011/06/sommarpratande-forskare-ar-2011.html), brukar jag roa mig med att leta efter sommarpratare som är forskare, eller har någon anknytning till forskning och/eller kunskapsspridning. I helgen gick jag igenom listan.

Såvitt jag kan se är det lite magrare med forskare i årets uppställning än tidigare år, men det finns några spännande forskare som jag definitivt ska planera in:

26 juni Katarina Gospic, hjärnforskare, läkare, företagare och författare.

27 juli Lisbeth Rausing, Linnéforskare och universitetslärare i vetenskapshistoria, tillika hedersmedlem i British Academy.

8 aug Sara Danius, professor i litteraturhistoria och ny ledamot av Svenska Akademien.

Intressant nog är de alla kvinnor - så har det inte riktigt sett ut tidigare på forskarfronten.

Jag hittar också två sommarpratare som inte är forskare, men definitivt kunskapare och folkbildare: Pelle Holmberg, svampexpert (2 juli) och Li Pamp, antikexpert (29 juli).

En annan person som kanske kan kategoriseras som en slags folkbildare och som jag inte vill missa är Jonas Gardell, författare, komiker och teologie hedersdoktor. Han är först ut på midsommardagen den 22 juni.

Några andra spännande, personer som hamnar på min lista, fast inte i kvoten forskare, utan i den kreativa och entreprenöriella, är:

8 juli Leo Razzak, social entreprenör.

23 juli Niklas Zennström, som pluggade samma utbildning som jag i Uppsala och sen grundade Skype (det gjorde tyvärr inte jag).

7 aug Daniel Sachs, vd för Proventus. Jag hörde honom för några år sedan tala om corporate social responsibility, CSR - mycket intressant!

Och så hittar jag faktiskt en fd lärare, Martha Ehlin, som engagerar sig för att få fler att donera sina organ och därför grundat föreningen Mod = Mer organdonation: Hon är lyssnarnas val och sommarpratar den 17 juli.

Kan vi önska oss fler lärare eller rektorer - eller varför inte en skolforskare - som framtida sommarpratare?

Vilka står på din Sommar-lyssningslista?

/Karin

Nils hälsar på

Det här är Nils, vårt allra senaste tillskott. Mamma Hedda, chefredaktör för vårt magasin, visar upp sin lilla fina kille.

Lärande i Ghana - skiljer det sig från lärande i Sverige?

För tillfället härarbetar jag i Ghanas huvudstad Accra. Jag har ännu inte satt mig in i detalj i deras skolsystem, men har funderat kring andra saker gällande lärande. Det första jag vill tänka högt om är miljön och det vardagliga lärandet, det som många gånger inte lärs ut i klassrummet.

Detta lärandet ser väldigt olika ut beroende på var du växer upp. Om du växer upp här lär du dig att ta till vara resurser, om du växer upp i Sverige lär du dig att det går alltid att köpa nytt. Här lär du dig snabbt att om du slösar bort vatten har du inget kvar sedan, i Sverige att du kan stå i duschen tills någon annan knackar på dörren.

Accra, huvudstad i Ghana.

Ja, jag vet att jag nu gör en generalisering. Alla barn i Sverige har inte möjlighet att slösa men alla barn i Ghana lever heller inte i den fattigdom du kanske förväntar dig.

Häromdagen såg jag ett ekipage, en motorcykel med tre män som stannade till vid ett hus och det var det som fick mig att börja tänka. I Sverige hade jag istället sett tre stora bilar med en ensam man i varje bil, på väg till samma ställe. När jag går på min lunchpromenad ser jag hur vardagen ser ut för många här och när vatten hälls ut i avloppet som rinner längs gatan, är det en liten skvätt och den är mörkt grå.

Fattigdom gör att människor tvingas lära sig utnyttja resurser på ett helt annat sätt än vad vi med pengar är vana att göra. Ett annat exempel på att fattigdom tvingar folk att hitta andra vägar är att på många platser i Accra drivs lampor med solceller. Utvecklingen har gått snabbt framåt och man har kanske till och med hoppat över något steg?

Vi i Sverige lär oss att om man inte gillar färgen på bokhyllan längre, eller om vi haft samma matbord i mer än två år, slänger vi ut det och köper ett nytt. Här i Ghana återanvänds allt. Från plastpåsar där handtagen knyts om när de gått av, till möbler och skor. När en sopa här till slut når soptippen, finns det inget mer kvar än just en sopa.

Här må de vara fattiga men vi har mycket att lära oss av dem. Frågan är hur?

/Karolina

Skypemöte in progress på PM12

I böckernas värld

On my nightstand right now: Sir Ken Robinson, Britt-Marie
Mattssons bok om Kennedyklanen och Åke Edwardson. 

På sommarloven brukade vi ta med oss papperskassar fyllda med biblioteksböcker till sommarstället. Vi långlånade - kan man fortfarande göra det? Och läste dagarna i ända: vid frukosten, vid middagen, på stranden, i hängmattan, på toaletten (till viss föräldraprotest...), ja i stort sett hela tiden när vi inte badade.
Men så fanns ju inte internet heller. När låneböckerna tog slut, fortsatte vi med de böcker som stod staplade i de välfyllda bokhyllorna. Jag betade av mina föräldrars alla favoritböcker från när de var barn och tonåringar. Fem-böckerna, Kulla-Gulla, Kitty, Annie på Grönkulla och allt vad de hette. Fast de böckerna var ganska mossiga redan då, så fanns det ändå något sorts romantiskt skimmer över berättelserna.

Böcker hade alltid en självklar plats, och utbudet var brett.
Varför vill man läsa? Eller inte läsa? Utan läslust vill man självklart inte läsa, och man vill sällan läsa historier som någon annan talat om att man måste läsa. Bara för att det är så viktigt. Att läsa böcker. När man kanske läser på andra sätt, på nätet, hellre skriver en blogg, eller berättar om sin dag och tar del av andras på Instagram.
Just precis idag kan man följa hashtaggen #läslust på Twitter från konferenser Läs & Skrivdagen som arrangeras av Lärarfortbildning. Här är några av tweetsen som deltagare delat med sig av:
"Vad sänder vi för signal när skolbiblioteket är inhyst i skolans skyddsrum, längst ner och längst bort? Hur viktiga är böcker?"
"Rädslan för att misslyckas är stor när det gäller läsning. För att slippa misslyckas läser man inte alls."
"Serietidningar, datorspel eller böcker - vad är det som skapar läslust?"
"Det muntliga språket, vägen in i skriften."

I kväll ska jag läsa någon av de tre böcker som ligger på mitt nattduksbord och väntar. Valet blir inte så svårt, faktiskt, för även om jag älskar Sir Ken Robinson så föredrar jag att höra honom framför att läsa honom; och även om bokklubben valt ut Mattssons bok om Kennedyklanen så tar det emot att öppna den tjocka boken en fredagkväll. Nej, det blir nog Edwarson, lite skönt lagom så där.

Trevlig bokhelg,
Sandra

Kämpa våren, snart börjar ju sommarlovet...